Jag är aldrig hemlös

ty jag bor i tystnaden

Jag bor bortom de bestämda orden

de fasta formuleringarna

och de definierande ramarna

jag bor i tystnaden

jag bor i ditt andetag

så jag känner både liv och död

jag räds inget

inte ens tjuten som klyver mig i tusen miljarder bitar

så jag sprids över hela jorden

för att sedan förenas igen när ropen lagt sig

jag bor i andetagen

de lugna

just innan du ska somna

jag hör hemma i väntan mellan dina ord i sömnen

precis när du vänder dig i sängen

jag leker liv, död och återfödelse med dig där

Känner du mig?

Då känner du dig

jag är imman på glaset

av din andedräkt

den som klär av dig naken

när du vaknar på riktigt

Då andas vi alla världens ljud ihop

Dagsdikt 21.3.2016