Den största smärtan

är när man inte vågar ge sin kärlek

till sig själv

eller andra

När man inte accepterar

sig själv

totalt

utan kräver andas tillåtelse att vara som man är

När man spärrar in sig själv

eller ber andra göra det åt en

”Här är dörren. Lås och släng nyckeln, tack.”

Ty kärleken vet inga gränser

den är sitt flöde

och fördämningarna kan brista stort

när kärleken inte fått flöda fritt på länge

Den andra största smärtan

är när andra inte vill ta emot ens kärlek

När de stänger sin dörr

och kärleken får stå kvar utanför

då är en av få gånger som kärleken

kan känna sig hemlös

när den inte får leka med någon

Då får den gå tillbaka

till därifrån den kom

och trösta den som sände ut kärleken

Nästa gång går det kanske bättre

Dagsdikt 4.5.2016