Ni har rätt i att det behövs fler övergångsställen i stan. Fler ställen där man kan vara säker. Där man vet att ingen kör på.

Jag älskar sådana där randiga zebror, sen min barndom. ”Köp inte en zebra. Nej nej…” Det går ju inte att ha husdjur mitt i stan, så här i asfaltsdjungeln, så det är fint att ha något någonstans. En zebra vid övergångsstället sådär.

Men det behövs fler. Ställen där man vet att ingen kör på, kör på en. Det är så mycket ”kör på” i dagens samhälle. GASA!

Jag har döpt om det till Gassamhället.

Då är det anpassat till framtiden också, då allt kommer att gå på gas. Framtiden då allt kommer att gå på gas. Kossorna, elen, vi. De säger att vi måste välja, på sikt: kossorna eller barnen…

Har du kört på en ko någon gång? Det är inte roligt. Man får bucklor och kanske blod på kofångaren. Jag har slutat äta kött nu. Jag vill inte få bucklor på min bil, en kofångare som inte funkar eller att bli sen någonstans.

Däremot har jag börjat äta nötter. Jag har hört att man blir smart av nötter, att de innehåller flera näringsämnen, E-vitamin, Omega 3 och antioxidanter och sånt. Jag proppade i mig två kilo nötter inför högskoleprovet. Jag åt så mycket att jag blev sjuk och fick åka till sjukhus, missade halva provet och fick laxerande medel så att de där små stenarna skulle komma ut.

Det är inte lätt det här med mat. Det finns så mycket och så ska man välja nåt av allt det. Förr fanns det bara dillkött, potatismos, grädde – och kebab. Nu finns dillkött, potatismos, grädde och kebab med stark, mild, vitlök, tomat, vegan, turkisk peppar, ost eller jalapeñosås.

Jag tycker att det är svårt att leva idag med alla dessa val. Så jag har slutat att äta kebab. Ja, slutat att äta allt. För att slippa valfriheten. Jag svälter. Men till slut tog de in mig på anorexiakuten och till och med där frågade de om jag ville ha vanlig eller vegandropp. Så jag har gett upp.

Nu låter jag andra bestämma vad jag ska äta. Jag äter det andra slänger. Ja den fjärdedel av allt i svenska kylskåp som slängs. Jag kan ju inte äta allt det, alla ton mat, men en del. En dag kan det bli tomatsås, sedan fiskpinnar en hel vecka, veckan därpå exotiska frukter. Det är rätt festligt. Svenskar slänger allt möjligt, så det är varierat. Men nu får jag inte ens det längre. Det är stöld säger sopgubbsbolagen, så nu svälter jag igen.

Jag vill ha valfrihet – frihet från val. Men just det valet finns inte.

Tanken att jag blir mer effektiv om jag har på mig en grön istället för en brun tröja… eller att min dag blir bättre, gladare och slutar med bättre nattsömn, om jag äter mild istället för stark sås till min kebablunch känns….ja, rätt ….

Ett tag försökte jag gasa på: jag valde heltidsstudier på distans, med extrajobb som springvick med tillfällig projektanställning, halvfabrikattomatsås med de luxekaffe,  dubbel espresso handgjorda feministiska tofflor och en skvätt ekologisk mjölk, könsneutrala strumpstickor, futuristiska femtiotals möbler med inbyggd iphone, och absolut multikulti vitamindryck utan tillsatser. Men jag la in fel växel så växellådan pajade.

Så nu sitter jag här, och tittar på övergångsställen. Ser hur människor går fram och tillbaka över dem, skyndar, lunkar, kutar. På natten kryper de ibland. Jag ser hur de går ensamma eller tillsammans, leende eller med sänkta huvuden, rynkade pannor och sammanbitna munnar. Hur vissa går i banor och hur andra bara passerar en gång. Jag är som en observatör. Jag har sett några olyckor också. En pojke på skateboard, en manlig cyklist, en äldre dam. Vissa färdas bort över Styx, andra kommer tillbaka. Jag blev så glad den gången hon kom åter med kryckorna. Det var inte dags än.

Jag sitter här. Och jag vet att zebrorna inte kan skydde dem egentligen. Jag vet att de inte kan ställa sig upp och frusta mot långtradarna. Eller att de lysande gubbarna kan fälla osynliga bommar så alla klarar sig. Men det är bra att de finns. För de blir som mötesplatser, övergångsställena. Ja, stannar man här ett tag ser man det. När folk samlas så. Blickar utbyts, händer snuddar vid varann. Här samlas hela gatans energi, till en solstrand av gående besökare. Alla bär de sin solstol inombords, speciellt på våren då strålarna blir längre och varmare. Och när gubbarna går för sig själva på natten, där uppe i luften, då vet man att denna plats är gjord för människor. Den är gjord för liv, inte för bilar eller bussar.

Så, förlåt mig, jag fastnar lätt i tankar. Funderingar. Men ni har rätt: det behövs fler övergångsställen här i stan. Det finns redan så många undergångsställen.

Skriven 2010